Du är här

Många kompetenser i ett team var en framgång hos Porten i Partille

I Partille fanns inget samlat grepp för hur arbetet med ungdomarna utanför gymnasieskolan skulle bedrivas. Men ett Plug In-projekt bäddade för nya och effektivare arbetsmetoder. Sedan 2015 har kommunerna ett utvidgat ansvar för ungdomar som varken studerar eller arbetar – det som enligt skollagen heter kommunalt aktivitetsansvar, KAA. Men Partille skärpte sitt ansvar redan tre år tidigare då man drog igång projektverkstaden Porten. - Tidigare hade vi inte koll på dessa ungdomar, medger studie- och yrkesvägledaren Christine Olausson som är KAA-ansvarig i kommunen. Vi skickade brev och bad om kontakt. Men mycket mer blev det inte. Om de gått på skolor utanför kommunen var risken stor att de föll mellan stolarna. I projektet beslutade man sig för att agera med en helt annan ihärdighet. Den initiala kartläggningen visade att det handlade om ett hundratal ungdomar - som man sedan skickade brev till, ringde, ringde på nytt, sökte på Facebook, sms:ade, och gjorde hembesök hos. Till slut nådde man samtliga. - Vi vägrade ge upp förrän vi fått tag i dem, berättar Christine Olausson. En del fall var helt odramatiska, det rörde sig om ungdomar som fått jobb i en annan kommun eller börjat på någon utbildning som inte registrerats. I andra fall kunde det vara ungdomar som med en eller två lättare knuffar tog sig ur sin passivitet. Men det handlade också om ett 20-tal ungdomar som behövde helt andra insatser. Och det var där Portens specifika inriktning kickade in - att samla många kompetenser i ett och samma team för att hjälpa ungdomarna: studie- och yrkesvägledare, kurator, fritidsledare, fältassistent, socialsekreterare, jobbcoach och arbetsförmedlare. John Nelander på Göteborgsregionens kommunalförbund var lokal projektledare för Porten. Han minns det som ett genombrott i arbetet med att kartlägga och hjälpa ungdomar tillbaka till studier eller vidare till jobb: - Vårt team hade så många olika kompetenser att det oftast fanns någon som visste något om elevens historia, vilket gjorde att vi snabbt kunde sätta in rätt insatser. Vi minimerade allt dubbelarbete. Därtill hade man förankrat arbetet hela vägen upp till chefsnivå i alla berörda förvaltningar, vilket bland annat bidrog till mindre stuprörstänk och till en tillrådlig sekretesslättnad i det direkta arbetet med målgruppen. - Ett annat plus var att nästan allt arbete bedrevs inom ramen för allas ordinarie tjänster, budgeten var relativt liten. Vi föll inte i fällan att bygga upp ett luftslott av ESF-finansierade tjänster. En ytterligare beståndsdel i projektet var den Porten-lokal som inrättades. Dit kunde ungdomarna komma och diskutera studie- och yrkesval och få hjälp med att söka arbete, men kanske ännu hellre bara hänga i sofforna med andra ungdomar och med vuxna som de litade på. Och sakta återvända till en mer normal tillvaro. När projektet avslutades 2014 implementerades arbetsmetoderna och samverkansrutinerna levde vidare. Och sedan våren 2016 kunde ungdomar träffa Porten-teamet i en ny Porten-lokal i caféet i entrén till Partille gymnasium. Gymnasiet ligger inne i kulturhuset som är beläget mitt på huvudgatan. Jag träffar Christine Olausson och Maria Skattner från kommunens arbetsmarknadsenhet vid ett av caféborden - där de några dagar i veckan tar emot ungdomar som vill komma och snacka. - Här är en mer otvungen miljö, den för inte tankarna till skolan vilket kan vara bra eftersom en del av ungdomarna har dåliga erfarenheter av skolmiljön, säger Maria Skattner som själv har sitt kontor i samma byggnad vilket signalerar detta fortsatta förvaltningsövergripande arbetssätt för att hjälpa ungdomarna. - Ungdomarna som kommer hit är vilsna och sällan mogna att återvända till studierna. Jag har haft flera av dem på kommunens arbetsträning, där de bland annat fått syssla med butiks- och trädgårdsarbete. Tänkesättet från Porten-tiden kvarstår: man ser ungdomarna som hela individer, inte bara som elever som hoppat av skolan. Det stöd och den hjälp som ungdomarna behöver kan vara allt från studievägledning till kognitiv beteendeterapi. Som studie- och yrkesvägledare har Christine Olausson fått använda fler färger än tidigare på sin palett: - Jag måste hela tiden vara lyhörd för deras behov, stämma av var de befinner sig just nu och se till att de får den hjälp de behöver i just den fasen. Men vi har faktiskt fått vissa ungdomar att komma tillbaka till skolan! Sedan 2006 har det i Göteborgsregionens 13 kommuner funnits ett gemensamt IT-stödsystem som gymnasieskolorna enligt samverkansavtal är ålagda att rapportera till. Så snart en förändring sker för en elev ska detta rapporteras till systemet så att hemkommunen kan hållas informerad. Systemet är nu på väg att förfinas ytterligare med den senaste tekniken. - Jag får automatiskt ett mejl när någon elev från Partille har avbrutit sina studier. Jag skulle gärna se att den aktuella skolan ringde mig i ett ännu tidigare skede. Det har blivit bättre, men här finns mer att göra. Ju tidigare som insatser sätts in, desto bättre. Kan de kvantifiera framgångarna vad gäller antalet ungdomar som hamnat på rätt köl efter insatserna under de gångna åren? Det är svårt, menar bägge två men beskriver också att ett litet steg mot en sysselsättning kan vara en framgång med stor betydelse på sikt. - Kanske är det först om 10 år som vi verkligen kan analysera resultatet av vårt arbete, tror Christine Olausson.

 

Text: Påhl Ruin