Du är här

Att Motverka Studieavbrott

Varför är frågan om studieavbrott i gymnasieskolan ett problem? Här ges en kortfattad beskrivning av hur omfattande det här problemet är, vilka riskfaktorer som finns och vad som kan göras för att få fler ungdomar att fullfölja sina studier.

Nästan en fjärdedel av Sveriges gymnasieelever fullföljer inte sin utbildning på fyra år. 13,1 % saknar behörighet för att ens komma in på gymnasiet. 

I en LO-rapport med nationell statistik som publicerades under 2015 redovisas att 117 026 unga i åldern 16-25 år varken arbetade, studerade eller hade praktik under 2012. Statistik från Arbetsförmedlingen visade att ca 77 000 unga inte varit varken i arbete eller studier under tre år i rad, 2008-2010, och av dessa hade ca 20 000 inte varit i kontakt med någon myndighet, hemkommun eller arbetslivet. Statistik från SCB som tagits fram på uppdrag av Temagruppen Unga vid Ungdomsstyrelsen 2013 visar att 13% av de unga som inte arbetat, studerat eller haft praktik, ca 10 000, varit utan sysselsättning i hela 10 år, under perioden mellan 2000 och 2010. Bland dessa unga är gruppen som inte avslutat sina gymnasiestudier tydligt överrepresenterade. 

Forskning visar att personer som inte fullföljer gymnasiet har betydligt sämre chanser till ett bra liv. De riskerar i högre grad att hamna i arbetslöshet, kriminalitet samt ha en försämrad fysisk och psykisk hälsa. Förutom det individuella lidandet innebär detta stora kostnader för samhället. 8-10% av individerna som inte avslutar sina gymnasiestudier riskerar att hamna i utanförskap och får stora svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Beräkningar av nationalekonomen Ingvar Nilsson visar att det innebär en kostnad för samhället på runt 15 miljoner kronor för varje individ under en livstid i form av förlorade skatteintäkter och ökade sociala kostnader m.m. För en individ som fastnar i kriminalitet eller missbruk kan kostnaden uppgå till närmare 50 miljoner.

Att motverka studieavbrott är en vital del i arbetet med att förebygga utanförskap. Forksning visar att utbildning är en avgörande faktor för människors aktiva deltagande i samhällslivet, och att klara skolan har visat sig vara en mycket viktig skyddsfaktor för en mängd olika individuella och strukturella riskfaktorer.

Det finns mycket kunskap kring riskfaktorer när det gäller individer som är i riskzon för att hamna i utanförskap. Det handlar främst om individuella och strukturella faktorer såsom socioekonomisk status, kön, situationen i familjen, funktionsnedsättningar och elevernas anknytning till skolan. Forskning visar att några individuella riskfaktorer som är särskilt viktiga att uppmärksamma i skolan är frånvaro, låga skolresultat, låg involvering med skolarbetet, negativa relationer med andra elever och låg självkänsla i skolkontexten. 

Det finns i dagsläget inte så mycket svensk preventionsforskning relaterat till studieavbrottsområdet, dock finns en större mängd internationella studier som kan bidra med viktig kunskap kring frågan.

Trots kunskap om hur elever i riskzon kan identifieras i skolan saknas ofta strukturer, rutiner och ett systematiskt arbete för att fånga upp riskindikatorerna och utforma lämpliga insatser för att adressera dem. Studier av Skolverket har exempelvis visat att skolor ofta saknar en systematik i arbetet med att registrera och följa upp frånvaro och främja närvaro, och flertalet kommuner och regioner saknar IT-verktyg som samlar information om de ungdomar som avbryter sina studier och står utanför gymnasieskolan, samt uppföljning av insatserna som görs för de dem.

Bristen på rutiner och systematik kring identifiering av elever i riskzonen, samt studieavbrott innebär dels att de tidiga varningssignaler som är viktiga för att kunna utforma tidiga insatser uteblir, men även att underlaget på regional och lokal nivå som nationell avbrottsstatistik baseras på är av olika kvalitet.

Den nationella statistik som finns har en stor eftersläpning i tid, och kan därför inte fungera som ett konkret underlag i planering av insatser. Erfarenheter inom projektet Plug In visar att utvecklingen av rutiner och system kring identifiering av riskindikatorer och avbrotssrelaterad information är det första steget som en aktör behöver ta för att kunna planera ett verksamt förebyggande arbete.

Inom PlugInnovation har en prototyp av ett statistikverktyg utvecklats som visar hur man genom systematisk datainsamling och moderna IT-verktyg kan ta fram realtidsstatistik som kan fungera som ett arbetsredskap och beslutsunderlag i arbetet med att förhindra studieavbrott och följa upp genomförda insatser. Genom en kartläggning i de regioner som medverkat i projektet har riktlinjer tagits fram för hur en region eller kommun kan skapa motsvarande statistikverktyg och vad som krävs i form av IT-system och data.

Mer information och möjlighet att testa prototypen finns här.

Forskning och beprövad erfarenhet visar att studieavbrott är resultatet av en interaktion av faktorer relaterade till individen/hemmet/skolan/samhället, och skolan, och det som händer där, har stor betydelse för om elever i riskzonen ska utveckla en stark skolanknytning och fullfölja sina studier. Det handlar om att skolan har tillräckliga resurser, personalens kompetens, förhållningssätt och förmåga att bemöta elever och deras tillgång till fortbildning, tillgång till elevhälsa och andra stödresurser, det sociala klimatet, skolans sociala sammansättning,undervisningens kvalitet, lärartäthet och klass-och skolstorlek. Framför allt betonas vikten av det relationella arbetet.

Studier visar att en produktiv metod för att förebygga studieavbrott är att stärka elevers involvering (engagement) och motverka distansering (disengagement) från skolan och skolarbetet inom flera olika dimenstioner. De omfattar (A) akademiska resultat, (B) beteende såsom närvaro, aktivitet på lektioner och slutförande av uppgifter och läxor, (C) kognitiva delar såsom elevers förmåga att reglera sina lärande-processer, problemlösningsförmåga samt hur de uppfattar kopplingarna mellan studier och sina framtida mål, och (D) psykologiska och affektiva dimensioner som handlar om hur eleverna värderar utbildning i stort samt känner att de ingår i ett socialt sammanhang och har fungerande positiva relationer med lärare och jämnåriga i skolan.

Att stärka elevers skolanknytning och "involvering" handlar sålunda om att stötta elever att vara närvarande, aktiva i skolarbetet, och klara studierna men även att stärka kopplingarna mellan studierna och övriga delar av elevernas liv samt att skapa en trygg miljö som präglas av positiva relationer. 

Forskningen pekar på att ett effektivt arbete för att motverka studieavbrott involverar ett systematiskt arbete både på individnivå och organisations- och systemnivå med universella insatser såväl som selektiva, riktade insatser. 

Viktiga dimensioner på organisationsnivå är exempelvis; tydlig uppföljning av riskindikatorer, rutiner för frånvaro-och oroshantering och nogrann utredning av orsaker till frånvaro eller annan problematik, en integrerad elevälsa, samverkansstrukturer, beredskap i form av  en repertoar av åtgärder, flexibilitet i utformningen av undervisningen, studieplaner, studietakt och insatser. Ett elev-centrerat arbetssätt är av stor betydelse, då det på systemnivå har klargjorts att ett alltfför stort fokus på läroplansinnehåll till förmån för elevernas helhetsutveckling liksom brist på alternativa utbildningsvägar visat sig ha stor betydelse för elevers förutsättningar att fullfölja sina studier.

På individnivå har några viktiga fokusområden visat sig vara bemötande och förhållningssätt, och möjlighet att utveckla förtroendefulla, positiva relationer till vuxna och andra i skolan, ett holistiskt perspektiv på eleven och hens behov, intensivt och individuellt stöd som även sträcker sig utanför ett pedagogiskt stöd, samt höga förväntningar.

I PlugInnovations forskningsbibliotek finns rapporter och studier där det går att läsa mer om vad som fungerar i arbetet med att motverka studieavbrott.

Under våren 2014 genomförde PlugInnovation djupstudier i tio verkstäder inom projektets fem medverkande regioner, detta för att få en uppfattning om hur olika insatser fungerar, och varför de verkar fungera. Utifrån djupstudierna har framgångsfaktorer identifierats. Dessa är samverkan, flexibilitet, bemötande samt koll och uppföljning, samtliga med det individfokuserade arbetssättet som utgångspunkt.

Läs mer om varje framgångsfaktor och hur dessa kan användas här.